Nu kör jag på min sista vecka här, känns lite vemodigt. Har ganska blandade känslor inför avfärden. På ett sätt känns det väldigt skönt, de flesta av mina vänner har åkt hem, jag längtar efter lugnet på landet med paus från storstadens hekt, att bara få simma, sola och njuta av sommaren som aldrig kom hit. Och så att få träffa vänner och familj naturligtvis. Samtidigt kommer jag att sakna denna stad något enormt! Vet inte varför jag alltid haft Berlin på hjärnan, varför det har varit en så sjävklar favorit för mig, har ingen aning.. Men något är det med stämningen här som är svår att slita sig från, som påverkar och inspirerar mig så mycket.
Det att mänskor får leva som de vill, man får bära ut sitt matbord på gatan, duka upp sin middag, sitta där med vänner långt in på natten, utan att nån kommer och förstör det roliga för en med en uppläxning. Älskar denna frihet, den kommer jag nog att sakna nästan mest av allt! Det får finnas konst i form av graffiti över hela stan, ingen som kommer och tvättar bort det en sekund senare.. (okej, jag är medveten om att man kan ha delade åsikter om detta, men det finns en charm i det också!) Och man kan se ut precis som man vill, ha på sig vad man vill, utan att en kotte höjer på ögonbrynen eller mäter en med blicken uppifrån och ner. Staden lever, det finns liv överallt, alla restauranger, caféer, barer, parker, är fulla med folk dygnet runt. Det finns liksom inte en situation där man traskar ut på stan för att snart återvända hem p.g.a. att ingenting händer, inget är öppet, man möts av en död spökstad tom på mänskor och liv.
Men antar att tiden är mogen, allt har sin tid. Nu är tiden inne för nästa utmaning, har sett detta och kanske jag återvänder en dag, det får livet visa. Men har kommit till en punkt då en fortsatt vistelse här sku betyda att stampa på stället, att krampaktigt hålla sig fast i en stad bara för stadens skull, hur härlig den än må vara. Det gäller att inte tappa bort sitt mål, och då målet inte mera kan uppnås här utan på annat håll, är det väl dags att gå vidare..
